Småbarnsmamman

Som några av min närmsta vet, så är mitt minne lite konstigt. Jag minns inte mycket från förr. Det känns lite skrämmande. Som tur är har jag många vänner från förr kvar som kan hjälpa mig i kriser. Igår hade jag en väldigt pinsam kris! Tack Yasse för hjälpen!

Jag gick på bussen där bak för jag hade vagnen med mig, gick fram till chauffören för att betala. (Ohoh han känner jag, men vad fan heter han). Pinsam som jag är låtsas jag som ingetting. När jag har satt mig ner, så ser jag i bakspegeln att han kollar helt argt på mig. Inte konstigt det, när jag väl kommer fram till att han är en gammal pojkvän till mig när jag gick i högstadiet! Så jävla B att inte säga hej, liksom. Men jag blev bara så ställd! Sen när jag tänkte gå fram och typ säga, nemen det är ju du... blabla bla.. liksom rädda situationen. Så kan jag inte det för jag kommer verkligen inte på vad han heter! Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden. Hur fan kan man glömma det liksom!

Satt på helspänn på hela resan och bara väntade tills jag kunde hoppa av för att ringa Yasse. Jag behövde ju veta vad han heter!

Ringer Yasse... "Hej, du vet han jag var tillsammans med i högstadiet. Vad hette nu han?"
Yasse: Småskratter, tänker så det knakar "Just det, han hette D"
Jag: "Visst fan!! Hur kunde jag glömma det?"
Yasse: " Ja, men det tog en stund för mig att komma på det också!"
Jag: "Ja men du var inte tillsammans med honom, det var jag!"

Usch ja, sånt här gör jag ofta. Ringer till Tesse, Yasse, Jenni, Tessan mfl för att höra efter vad jag egentligen gjorde på den tiden. Helt sjukt. Men det är tur jag har dom små liven! Annars hade jag varit lost. PÅ RIKTIGT!

TACK YASSE FÖR DENNA GÅNGEN!

Sen på kvällen var jag på hemligt uppdrag! :) Mmm ser fram emot fler hemliga uppdrag! Jag gillar det! :)