Småbarnsmamman

Har precis avnjutit en god lunch på Mando med mitt hjärta :)






Det smakade hur bra som helst, och snabb service var det också! :)

Att livet går i 190 just nu, om inte mer. Vi hinner ju knappt handla hem mat. Jisses! Jag har dessuom tvättat sen i måndags och är fortfarande inte klar, dels för det kommer mer och mer hela tiden och dels för att jag bara hinner tvätta 1 maskin pår dag, när jag egentligen borde hinna med 3. Så ikväll hoppar jag över min underbar träning för att ta hand om mitt hem, det ska städas och tvättas.

Var på dubbelpass igår, hade en ny ledare på Zumban, hon var sjukt bra, jätteroligt att dansa för henne och idag är jag verkligen trött i min kropp. Nästa fredag ska jag gå på Zumbafest :) Det var jag och systern min som anmälde oss till det för ett bra tag sen, men systern hoppa av på grund av hennes ryggbesvär. Lite tråkigt:( Så nu ska jag alltså gå på en fest själv, där jag bara har lite bekanta som man vanligtvis bara "hej"ar på. Spännande. Eller inte kanske. Kommer typ känna mig som en outsider, och hur roligt kommer jag få egentligen? Men det är också en social utmaning, det kanske stärker mig och jag kanske kommer ha jättekul? Vem vet. Jag tror att jag väljer att se detta som en utmaning och kommer återrapportera om min kväll den 20 maj! :) Wish me luck!

Undrar vad de snackar om :)

Äntligen! Puh! Har varit en lång period utan honom. Denna gången har det varit riktigt jobbigt. Berodde i för sig på att jag har varit sjuk hela tiden. Det ska i alla fall bli skönt när han kommer hem i eftermiddag! Det kommer bli mys hela kvällen. Fick ett sms av honom igår med en ledtråd på en present till mig, "Fotbollsspelarens älskades sak som inte får sägas" hahahah väldigt svår? Kan ju bara vara en sak :)

Fick inte dansat ZUMBA i lördags så nu längtar jag extra mycket till på onsdag, attans vad kul det är med ZUMBA! Me likey!

Söndagskvällen ville Maja ägna åt dans med sin storebror, William var sådär intresserad :)

Visst är det så ibland, att man mår bättre vissa perioder (höga berg) och sämre andra perioder (djupa dalar). Detta är normalt man kan inte alltid vara på topp. Jag har inte så höga berg och så djupa dalar. Jag är lycklig mest hela tiden. Känner inte så stor skillnad faktiskt. Direktörn är likadan, vi går mest på ängen en bit upp på berget, och ofta klättrar vi en bit till upp på berget men går sällan ner i dalen, någon av oss.

Men så finns det personer som HELA tiden pendlar, upp och ner och upp igen. Sen finns det sånna som är högst uppe på berget och står där uppe och skriker ut sin lycka hela tiden. Jag vet inte riktigt om jag tror på de personerna, allt verkar så överdrivet och fejk. För sen vet man att de nästan alltid ramlar längst ner i dalen till slut, men efter en tid klättrar de upp igen och så håller de på så där.

Aja jag vet inte, jag trivs bra på ängen och gillar att klättra upp en bit till ibland för att titta på utsikten, men dalen håller jag mig borta från ,orka må dåligt?! Man gör sin egen lycka, och bestämmer själv hur man mår (förutom om man är sjuk såklart!).

 Där finns alltid vägar att välja. Alltid!

Med lite uppmuntran och tjat från sin mamma så flötar numer min dotter :)

Sorry för den usla kvaliteten!

William och hans polare på dagis har typ slagmål varje dag. Endast på skoj men det slutar ju alltid med att någon blir ledsen. Både förskolan och föräldrarna (iaf vi) pratar ju med våra pågar men det är svårt att få dom att sluta. Dom har ju roligt i början i alla fall. :) Men dels är det lite av en fas dom går igenom, och det ska man inte heller stoppa. Men jag TROR dom har lugnat sig lite nu för jag har inte hört något från William på ett dag, inte heller personalen.

William var och spela fotboll igår. Han verkligen älskar det! Så kul för honom. går tog morfar och mormor honom dit för jag ville inte dra dit Maja då hon har koppor. Bara det gjorde det hela lite mer spännande! Att han skulle få visa dom var det var och liknade. Plus att hans kusin Philip också skulle prova på det!

Så hur klingar detta inför framtiden?