Småbarnsmamman

Visst är det så ibland, att man mår bättre vissa perioder (höga berg) och sämre andra perioder (djupa dalar). Detta är normalt man kan inte alltid vara på topp. Jag har inte så höga berg och så djupa dalar. Jag är lycklig mest hela tiden. Känner inte så stor skillnad faktiskt. Direktörn är likadan, vi går mest på ängen en bit upp på berget, och ofta klättrar vi en bit till upp på berget men går sällan ner i dalen, någon av oss.

Men så finns det personer som HELA tiden pendlar, upp och ner och upp igen. Sen finns det sånna som är högst uppe på berget och står där uppe och skriker ut sin lycka hela tiden. Jag vet inte riktigt om jag tror på de personerna, allt verkar så överdrivet och fejk. För sen vet man att de nästan alltid ramlar längst ner i dalen till slut, men efter en tid klättrar de upp igen och så håller de på så där.

Aja jag vet inte, jag trivs bra på ängen och gillar att klättra upp en bit till ibland för att titta på utsikten, men dalen håller jag mig borta från ,orka må dåligt?! Man gör sin egen lycka, och bestämmer själv hur man mår (förutom om man är sjuk såklart!).

 Där finns alltid vägar att välja. Alltid!